Det blir mindre och mindre läskigt

Ja, som sagt eller inte sagt så handlade min största tvekan i grund och botten om att jag blir jätteorolig när det kommer helt nya, viktiga grejer att ta tag i. Ju längre tid som går (jag vet att det bara är 1.5 vecka hittills) desto bättre känns det. När jag väl kom över den första tröskeln/den första uppgiften kändes det faktiskt riktigt bra! Jag har dessutom insett att jag faktiskt har ganska bra självdiciplin. Imorse gick jag upp 8:30, var på gymmet innan 10 och hemma igen vid 12. Precis som planerat! Jag har aldrig kunnat följa mina egna planeringar tidigare, har alltid tänkt att det inte är så viktigt, när det egentligen är väldigt viktigt. 
Det kanske bara är så att jag inte vill följa en skriftlig planering eller ett schema. Men igår gjorde jag i alla fall ett schema i mitt huvud. Ungefär såhär: 

8:30 Vakna, klä på mig
9:00 Frukost, vakna
9:45 Gå till gymmet 
10:00 Börja träna 
~11:00 Duscha, byt om 
~11:30 gå hem 
12:00 Lunch, elda
12:30 Skriv uppgiften, skicka till SA. 
(här någonstans insåg jag att jag var tvungen att ringa ett samtal och läsa en massa till imorgon också)
15:30 Göra mig i ordning till middagen
16:30 Gå till bussen.

Att blogga ingick faktiskt också, det är min belöning för att jag blev klar innan 14:00. Så nu måste jag sätta igång att läsa. Det var betydligt mer än jag trodde, men förhoppningsvis går det ganska snabbt.
Just det! Att ringa folk blir också mindre och mindre läskigt. Till och med att ringa förskolan och säga att jag behöver komma en annan dag nästa vecka gick bra. Förutom det faktum att vi inte har några hemtelefoner och min mobil lägger på om jag inte har högtalare på.

På tal om något helt annat så ska jag på lägenhetsvisning på måndag! MEGAMYCKET VUXENPOÄNG! Förhoppningsvis har ganska många tappat intresset för att bo i Hässelby då så att jag och Tim kan få en av dem. Det vore så underbart, men det är inget jag räknar med. Jag vågar inte räkna med det.