Ensamheten väcks till liv

Jag vet inte om ensamhet någonsin dör, den gömmer sig nog bara ett tag, typ går i ide. Hur som helst så känner jag mig väldigt ensam just nu, och när jag känner mig ensam blir jag jobbig. Jag blir påträngande och obetänksam, gör saker jag har sagt åt mig själv att ta det lugnt med och bara se hur det blir. But then again, hur ska man se hur något blir om man inte gör något? Inget kan väl hända om man inte gör något? Inget utvecklas till något annat om man inte pushar på lite? Eller? Jag vet faktiskt inte. Oj, sidorspår.
Tim ska flytta. Jag borde kanske inte reagera så hemskt mycket på det, men det är ganska jobbigt. Nynäs ligger inte riktigt lika nära som Valla... Men det är nog inte anledningen till att jag känner mig ensam egentligen.
Jag vill bli kär, på riktigt, och det är sämst att vilja det, för då börjar jag alltid leta efter någon att bli kär i och då blir allt så jävla fel sen.
Jag är för trött för att tänka på sånt här egentligen.
Tro det eller ej, men det kan vara jävligt utmattande att vara barnvakt åt en 4åring. Känner inte för att sova, jag vill mysa med någon. Jävla bajs.



Varning för ras