VFU

Jag borde nog blogga lite om det också när jag ändå är i farten. Det känns skitbra! Har fått en jättebra handledare som berättar allt och kan diskutera precis allt, dessutom är hon medgörlig och empatisk. Jag har lärt mig jättemycket den här veckan, både om hur verksamheten kan se ut, hur arbetet är rent praktiskt jämfört med praktiken och hur man får kompromissa med vardagen och de planer för aktiviteter som man hade. Ungarna är gulliga och snälla mer ofta än inte, klart de har sina dagar när alla bara skriker och triggar igång gråt i varje del av rummet, men det lägger sig tillslut. Kan tyvärr inte påstå att jag är mer av en utomhusmänniska nu än jag var när jag var liten men om man hittar på något att göra, typ leka bro bro breja, så går tiden ändå ganska snabbt.
Ett plus med att vara ute är ju i alla fall att ljudvolymen automatiskt sjunker, eller inte blir så komprimerad, så man får mindre huvudvärk. Men det har varit kallt och igår regnade det hela dagen...
Jag har fått bra feedback också så det känns som att det här kommer gå bra bara jag orkar fortsätta plugga det teoretiska. Jag har faktiskt dokumenterat en hel del och reflekterat ännu mer, så jag kommer klara uppgiften också, det är jag ganska säker på. Återstår bara en del av den, men det har jag hela nästa vecka på mig att göra. Oj vad jag inte får vara så överskattande av hur mycket tid jag har...

Drömde en rätt störande dröm inatt, på tal om uppgiften. Hela veckan på Skogsäng hade gått och det var måndag igen, då fick jag veta att jag inte skulle tillbaka dit utan jag skulle göra nästa veckas VFU på Söderbyskola (där jag gick åk 1-5) och den hade förvandlats till en levande mardröm. Alla barn och pedagoger var deprimerade, väggarna i hela skolan var målade i mörka färger och rektorn, som också var min handledare, var totalt omedgörlig - hon ville inte förändra nånting! Jag fick trösta ett barn som berättade (tror jag) att hans pappa hade dött, och jag började störtböla och ville springa därifrån, men istället gick jag till rektorn och började kritisera henne utav bara helvete och sa hur jag tyckte att skolan skulle se ut och att det gjorde mig förbannad att de hade förändrat den så mycket från hur den var när jag var liten. Då blev rektorn ledsen istället. Sen tror jag jag vaknade. I alla fall, det var en panikartad dröm, inte så kul. 

Nu satte min huvudvärk in igen, ska gå ned och dricka te.