Känner mig som en ny människa. Det är helt fantastisk att inte vara student, att inte behöva räkna hur många timmar jag jobbar för att veta hur mycket lön jag får, att inte vilja jobba så lite som möjligt och skynda från jobbet, att inte bara längta hem så fort jag sätter min fot på bussen PÅ VÄG till jobbet, att inte känna att världen ligger över mina axlar, att stänga grinden på jobbet och inte ha ångest över allt som väntar hemma. Och att veta att ingen kommer ringa och fråga om jag kan jobba i helgen och känna att jag måste säga ja fast jag vill skrika nej. Jag mår bra!!! Det är fortfarande jobbigt att gå upp på morgonen och det är fortfarande skönt att sluta på dagarna men det finns ingen ångest kopplad till ordet arbete. Jag trodde på fullaste allvar inte att jag nånsin skulle känna mig så positiv till att jobba.
Och, får jag bara tillägga, jag är numera Jessie på jobbet också. Tack vare att det redan finns en Jessica, som inte kallas Jessie. Känns lite skumt (det har alltid bara varit i privata sammanhang jag blivit kallad det) men väldigt bra. Det har på något vis blivit mer vanligt att kallas Jessie än Jessica. Hmm :)