Provokationer
1. Jag älskar ordet provocera! Det är underbart! Både för att det har så många betydelser och för att det låter så fint när man säger det och det är visually pleasing (...på svenska??).
2. Jag kan inte sluta tänka på hur kul det är att folk blev så provocerade av en barnbok som jag ser så mycket potential i! De fastnade verkligen i en tanke och såg inte detaljerna som gjorde den potentiellt lärorik på riktigt. Jag är inte religiös, inte det minsta, men jag inser ändå vikten i att tidigt skapa en förståelse för andras kulturer OCH trosuppfattningar. Det är när man inte har kunskap och/eller förståelse som man blir främlingsfientlig och det är väl det sista världen behöver mer av.
3. Det är provocerande att jag har gått upp 2kg sen Dizzepisse försvann. Dags att börja tänka efter lite igen tror jag.
4. Jag har skrivit lite för många tentor nu och lite för lite blogginlägg mm. Efter varje mening trycker jag automatiskt ctrl+s för att inget ska försvinna. Så viktiga är dock inte de här meningarna! ;)
Jag utmanar mig själv ganska mycket just nu, på tal om ingenting. Sociala sammanhang som att ringa folk eller träffa massa nya människor som jag inte känner är ungefär något av det mest obekväma jag kan tänka mig. I söndags var jag först på plats på Ikrahs överaskningsfest, därmed var det även jag som fick se fixa den icke-existerande bokningen. Efter mig kom två tjejer som jag aldrig har träffat. Vi hade näst intill ingenting gemensamt, så det var lite awkward, men jag dog inte! Jag har ringt två samtal idag, frissan och lasercenter, och om några veckor ska jag på en fest eller liknande hos en av Tims kompisar (som jag har träffat och tycker om) med vad som antagligen kommer bli mer folk som jag inte känner! YAY. Ingen panik. I can do this! Man kan nästan säga att jag provocerar mig själv till att bli bättre! Även om utmanar kanske hade passat bättre i det här sammanhanget.
2. Jag kan inte sluta tänka på hur kul det är att folk blev så provocerade av en barnbok som jag ser så mycket potential i! De fastnade verkligen i en tanke och såg inte detaljerna som gjorde den potentiellt lärorik på riktigt. Jag är inte religiös, inte det minsta, men jag inser ändå vikten i att tidigt skapa en förståelse för andras kulturer OCH trosuppfattningar. Det är när man inte har kunskap och/eller förståelse som man blir främlingsfientlig och det är väl det sista världen behöver mer av.
3. Det är provocerande att jag har gått upp 2kg sen Dizzepisse försvann. Dags att börja tänka efter lite igen tror jag.
4. Jag har skrivit lite för många tentor nu och lite för lite blogginlägg mm. Efter varje mening trycker jag automatiskt ctrl+s för att inget ska försvinna. Så viktiga är dock inte de här meningarna! ;)
Jag utmanar mig själv ganska mycket just nu, på tal om ingenting. Sociala sammanhang som att ringa folk eller träffa massa nya människor som jag inte känner är ungefär något av det mest obekväma jag kan tänka mig. I söndags var jag först på plats på Ikrahs överaskningsfest, därmed var det även jag som fick se fixa den icke-existerande bokningen. Efter mig kom två tjejer som jag aldrig har träffat. Vi hade näst intill ingenting gemensamt, så det var lite awkward, men jag dog inte! Jag har ringt två samtal idag, frissan och lasercenter, och om några veckor ska jag på en fest eller liknande hos en av Tims kompisar (som jag har träffat och tycker om) med vad som antagligen kommer bli mer folk som jag inte känner! YAY. Ingen panik. I can do this! Man kan nästan säga att jag provocerar mig själv till att bli bättre! Även om utmanar kanske hade passat bättre i det här sammanhanget.