Nytt jobb, ny sysselsättning - välkommet!!
Breaking Benjamin – Forget It
Börjar med länken. Det är en lätt mellankolisk låt. Det är allt oftare den känslan infinner sig på jobbet. Samtidigt finns det fortfarande en hel del riktigt bra, fina stunder på jobbet som jag inte är redo att lämna än. Fast jag vet ju å andra sidan att jag brukar vara trött när hösten kommer. 2,5 månad på 75% med i snitt 2 heldygn/vecka gör mig trött på själva arbetet för att det är så ofta det inte stämmer, så många energikrävande, tillsynes onödiga diskussioner att ta varje dag. Som imorse, då kände jag verkligen att "skit samma, jag orkar inte". Och sen ingen utomstående som jag kan prata med om det i direkta ordalag (sekretess...). Fast å andra sidan sa jag faktiskt det till min arbetsledare när hon kom och hon sa att det är faktiskt helt ok. Man kan inte hålla på och bråka varje dag när man VET att det inte lönar sig för att i slutändan kan vi inte tvinga våra boende till någonting. Vi kan förmana och försöka resonera men inte tvinga dem. Just nu känner jag mig lite allmänt blä, ska bli skönt när skolan börjar. Jag har slutat noja över C-uppsatsen och återgått till mitt motto: Det löser sig. Det löser sig för att jag ser till att det löser sig. Det och tanken att jag kanske faktiskt borde ta en termin i taget. En kurs i taget egentligen! Jag är ju mästare på att oroa mig för saker som inte är akutellt förrän minst 6 månader framåt och det om något är en energitjuv!
Imorgon ska jag i alla fall träffa en av mina solstrålar! <3 Och träffa en familj som jag förhoppningsvis får vara barnvakt till i höst. På torsdag är mitt första pass som läxhjälp åt en 8åring. Känner mig riktigt bekväm i tanken faktiskt! Det är inte ofta jag gör det men den här gången så har jag nog insett mina kvalifikationer för jobbet, det känns som att jag kommer ha kul!
Börjar med länken. Det är en lätt mellankolisk låt. Det är allt oftare den känslan infinner sig på jobbet. Samtidigt finns det fortfarande en hel del riktigt bra, fina stunder på jobbet som jag inte är redo att lämna än. Fast jag vet ju å andra sidan att jag brukar vara trött när hösten kommer. 2,5 månad på 75% med i snitt 2 heldygn/vecka gör mig trött på själva arbetet för att det är så ofta det inte stämmer, så många energikrävande, tillsynes onödiga diskussioner att ta varje dag. Som imorse, då kände jag verkligen att "skit samma, jag orkar inte". Och sen ingen utomstående som jag kan prata med om det i direkta ordalag (sekretess...). Fast å andra sidan sa jag faktiskt det till min arbetsledare när hon kom och hon sa att det är faktiskt helt ok. Man kan inte hålla på och bråka varje dag när man VET att det inte lönar sig för att i slutändan kan vi inte tvinga våra boende till någonting. Vi kan förmana och försöka resonera men inte tvinga dem. Just nu känner jag mig lite allmänt blä, ska bli skönt när skolan börjar. Jag har slutat noja över C-uppsatsen och återgått till mitt motto: Det löser sig. Det löser sig för att jag ser till att det löser sig. Det och tanken att jag kanske faktiskt borde ta en termin i taget. En kurs i taget egentligen! Jag är ju mästare på att oroa mig för saker som inte är akutellt förrän minst 6 månader framåt och det om något är en energitjuv!
Imorgon ska jag i alla fall träffa en av mina solstrålar! <3 Och träffa en familj som jag förhoppningsvis får vara barnvakt till i höst. På torsdag är mitt första pass som läxhjälp åt en 8åring. Känner mig riktigt bekväm i tanken faktiskt! Det är inte ofta jag gör det men den här gången så har jag nog insett mina kvalifikationer för jobbet, det känns som att jag kommer ha kul!