En dag innan 23
Om 2 minuter, i skrivande stund, fyller jag år imorgon. Tim har ställt fram mina presenter för att jag ska bli suktad. Det funkar tyvärr inte så för jag vet ju att jag kommer få dem sen i alla fall. Jag tror jag är ganska tråkig på det sättet. Jag kan faktiskt vänta, både på födelsedagspresenter och juklappar. Det är inte särskilt svårt för min del!
[Nu slog klockan precis 00:00, en dag kvar]
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva just nu. Dikten jag la ut innan är inte meningen att ses som deprimerande. Den bara är, varken mer eller mindre. Och den är min, och jag är nöjd!
Jag hade fruktansvärt jobbiga drömmar inatt. Jag vaknade och grät. Det var länge sen nu. Mamma hade dött. Jag behöver nog inte säga mer än så om det. Fast jag undrar om jag hade känt annorlunda i drömmen om jag inte vetat hur det känns att förlora någon närstående. Det kanske inte hade varit lika smärtsamt, det sägs ju att man inte kan uppleva eller känna saker i drömmar som man inte har verklig erfarenhet av. Jag ville nästan ringa och kolla om hon levde, fast klockan var ca 6:30 och de är på semester. Plus att jag antagligen hade varit en av de första som fått veta om något hemskt hade hänt. Plus (igen) att jag och Tim ska åka till Trosa imorgon och träffa dem där och då är det säkrast att de mår bra allihop!!
Det andra jobbiga var att jag hade åkt iväg från Tim, fast delvis hade han åkt iväg från mig. Vi hade åkt hem till ett av mina ex och Tim hade lämnat mig där. Jag vet inte varför men jag visste att jag hade förlorat honom för han skulle aldrig tro på att jag inte hade varit otrogen efter att han åkt. Jag vet inte om jag var det eller inte, det spelade nog inte så stor roll. Det var skönt att vakna i alla fall och se och känna att vi båda två var precis där vi skulle vara; hemma och tillsammans.
[Nu slog klockan precis 00:00, en dag kvar]
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva just nu. Dikten jag la ut innan är inte meningen att ses som deprimerande. Den bara är, varken mer eller mindre. Och den är min, och jag är nöjd!
Jag hade fruktansvärt jobbiga drömmar inatt. Jag vaknade och grät. Det var länge sen nu. Mamma hade dött. Jag behöver nog inte säga mer än så om det. Fast jag undrar om jag hade känt annorlunda i drömmen om jag inte vetat hur det känns att förlora någon närstående. Det kanske inte hade varit lika smärtsamt, det sägs ju att man inte kan uppleva eller känna saker i drömmar som man inte har verklig erfarenhet av. Jag ville nästan ringa och kolla om hon levde, fast klockan var ca 6:30 och de är på semester. Plus att jag antagligen hade varit en av de första som fått veta om något hemskt hade hänt. Plus (igen) att jag och Tim ska åka till Trosa imorgon och träffa dem där och då är det säkrast att de mår bra allihop!!
Det andra jobbiga var att jag hade åkt iväg från Tim, fast delvis hade han åkt iväg från mig. Vi hade åkt hem till ett av mina ex och Tim hade lämnat mig där. Jag vet inte varför men jag visste att jag hade förlorat honom för han skulle aldrig tro på att jag inte hade varit otrogen efter att han åkt. Jag vet inte om jag var det eller inte, det spelade nog inte så stor roll. Det var skönt att vakna i alla fall och se och känna att vi båda två var precis där vi skulle vara; hemma och tillsammans.
Självklart måste jag även analysera orsaken till dessa drömmar. Det är inte svårt den här gången.
Att mamma dog beror helt enkelt på att jag är livrädd för att någon mer ska lämna mig nu. Det räcker liksom nu. De som lever får fan lov att leva ett bra tag till!
Och att förlora Tim på grund av (varande eller ickevarande) otrohet beror med största sannolikhet på att jag växel-läser en filosofisk bok. Igår läste jag ett avsnitt som handlade om ångest och den största orsaken till ångest är en själv. Det människan är mest rädd för i livet är sig själv, den man litar minst på är sig själv. Det finns säkert väldigt många för- och emotargument men dem orkar jag inte ens tänka mig just nu. Jag borde sova snart istället. Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna. Kaffebrist. Inte frivillig men jag har verkligen inte varit sugen. Jag kan tro att jag är det men när jag väl dricker kan jag knappt dricka upp en halv kopp. Hoppas det släpper. Jag har inte druckit energidricka heller. Jag har inte haft särskilt ont i huvet heller, bara varit trött. Det hjälper att dricka te men det har det varit för varmt för. Oj vad livet är jobbigt.
Att mamma dog beror helt enkelt på att jag är livrädd för att någon mer ska lämna mig nu. Det räcker liksom nu. De som lever får fan lov att leva ett bra tag till!
Och att förlora Tim på grund av (varande eller ickevarande) otrohet beror med största sannolikhet på att jag växel-läser en filosofisk bok. Igår läste jag ett avsnitt som handlade om ångest och den största orsaken till ångest är en själv. Det människan är mest rädd för i livet är sig själv, den man litar minst på är sig själv. Det finns säkert väldigt många för- och emotargument men dem orkar jag inte ens tänka mig just nu. Jag borde sova snart istället. Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna. Kaffebrist. Inte frivillig men jag har verkligen inte varit sugen. Jag kan tro att jag är det men när jag väl dricker kan jag knappt dricka upp en halv kopp. Hoppas det släpper. Jag har inte druckit energidricka heller. Jag har inte haft särskilt ont i huvet heller, bara varit trött. Det hjälper att dricka te men det har det varit för varmt för. Oj vad livet är jobbigt.