The past is proof
Tim visade mig en video: "Why do we fall - motivational video". Han sa att den fastnade på honom och att jag därför skulle kolla på den. Den var bra, grejen är bara att jag inte är rädd för att misslyckas. Visst känner jag väl att jag inte orkar mer och får nog ibland (haha, bara kolla tidigare inlägg i den här bloggen) men mitt i allt det där kaoset som uppstår vet jag ändå att JAG KAN. Jag har bevisat att jag kan fler gånger än jag har bevisat att jag inte kan. Ett exempel på det är mitt CV. För att vara (snart) 23 år gammal har jag haft väldigt många jobb. Jag har jobbat deltiv och under lov sedan jag var 12. 12! Det var 1 av 7 jobb. Min längsta anställning hittills sträcker sig över 7 år. De två första åren satt jag och sorterade papper och satte in i pärmar. Övriga 5 år var jag receptionist. Det är en rätt lång tid. Nu har jag varit på mitt jobb i 2 år och det känns bättre för varje gång jag kommer dit, granted att jag faktiskt känner att jag vill göra något annat snart för att jag snart är klar med utbildningen men jag blir ju bättre för varje gång jag är där.
Fortsättningsvis på min bragparade tog jag studenten från en av Stockholms hårdaste skolor med fler MVG'n än G'n. Jag fick ett IG men det var inte för att jag inte hade kämpat, och det känns ändå helt okej, för det är inget som har jagat mig efteråt, just på grund av att jag vet att jag kan tillräckligt för att klara mig. Det spelar ingen roll att jag förstod ca 60% av matte B och att det inte räckte ett G. 60% räcker ute i världen och i mitt framtida arbetsliv så som jag ser det just nu.
Jag vet dessutom att om jag ger mig faan på att klara någonting så gör jag det i 9 fall av 10. Jag vet att saker alltid löser sig. Med risk för att jinxa det här då så blev jag tillsagd av 2 närstående personer att man klarar inte universitetet utan minst en omtenta. Jag tänkte lite lagom kaxigt att jag ska faan göra det! 5/7 terminer har gått och jag har inte gjort en omtenta än. Anledningen till det är inte att jag vill vara bäst utan att jag tycker det är så jävla jobbigt att ha grejer eftersläpandes. Det sista man vill ha när man håller på med en tenta är att behöva skriva en till parallelt. Förhoppningsvis klarar jag termin 6 lika bra också så får det väl kaosa undertiden C-uppsatsen ska skrivas sen. På tal om den börjar det göra lite ont i magen att tänka på vad jag vill skriva om och vem jag eventuellt ska skriva den med. Jag har ingen aning. INGEN aning... Men - det löser sig. Det är trots allt 7,5 månad kvar innan den ska påbörjas.
Nu ska jag äta chips och kolla på Stolthet och Fördom för jag vet inte vilken gång i ordningen ^^
Fortsättningsvis på min bragparade tog jag studenten från en av Stockholms hårdaste skolor med fler MVG'n än G'n. Jag fick ett IG men det var inte för att jag inte hade kämpat, och det känns ändå helt okej, för det är inget som har jagat mig efteråt, just på grund av att jag vet att jag kan tillräckligt för att klara mig. Det spelar ingen roll att jag förstod ca 60% av matte B och att det inte räckte ett G. 60% räcker ute i världen och i mitt framtida arbetsliv så som jag ser det just nu.
Jag vet dessutom att om jag ger mig faan på att klara någonting så gör jag det i 9 fall av 10. Jag vet att saker alltid löser sig. Med risk för att jinxa det här då så blev jag tillsagd av 2 närstående personer att man klarar inte universitetet utan minst en omtenta. Jag tänkte lite lagom kaxigt att jag ska faan göra det! 5/7 terminer har gått och jag har inte gjort en omtenta än. Anledningen till det är inte att jag vill vara bäst utan att jag tycker det är så jävla jobbigt att ha grejer eftersläpandes. Det sista man vill ha när man håller på med en tenta är att behöva skriva en till parallelt. Förhoppningsvis klarar jag termin 6 lika bra också så får det väl kaosa undertiden C-uppsatsen ska skrivas sen. På tal om den börjar det göra lite ont i magen att tänka på vad jag vill skriva om och vem jag eventuellt ska skriva den med. Jag har ingen aning. INGEN aning... Men - det löser sig. Det är trots allt 7,5 månad kvar innan den ska påbörjas.
Nu ska jag äta chips och kolla på Stolthet och Fördom för jag vet inte vilken gång i ordningen ^^
Alltså förlåt kära närstående människor men man kan visst klara universitetet utan en minsta omtenta eller restuppgift för den delen :P