Share your silence and unpack your heart
Jag vet inte vad jag ska göra eller skriva! Jag är fortfarande aaaaastrött men jag är så otroligt rastlös. Det har börjat gå upp för mig att jag kanske egentligen inte är en människa som ska vara ledig? Tanken på att få vara hemma och slappa och göra absolut ingenting verkar underbar i teorin. Det är bara det att så fort den dagen kommer så blir jag rastlös och får lätt ångest över att jag inte gör någonting. Jag har hört något om att det är så typiskt för min generation att aldrig känna att det är ok att slappna av. Man ska göra så mycket hela tiden, alltid träffa någon, alltid vara produktiv, alltid ha planer för morgondagen. Sen kan det ju också bara vara en långtidsreaktion på att jag faktiskt har haft något att göra under väldigt lång tid och nu kan jag inte släppa den känslan. Det "roliga" i det hela är att jag räknar dagarna tills jag börjar jobba igen och blir stressad av att jag inte har börjat slappna av än... Haha! Ironi, gotta love it. Så resultatet av de senaste 6 dagarnas ledighet är onödig shopping, en fin rödbrun solbränna över hela kroppen, ett par, tre besök hos mamma och pappa och, så klart, rastlöshet. Så, nu är klockan 21:23. Idag har jag varit hos mamma och pappa med Tim. Pappa fixade avgassystemet på bilen och hjälpte Tim med hans bössa. Jag tog en tur till Haninge C med mamma och sen tvättade jag några fönster. När vi kom hem igen städade vi köket, jag har tvättat 2 maskiner och bytt lakan i sängen. Så egentligen har jag ju faktiskt gjort något vettigt, men det räcker liksom inte för att jag ska känna mig tillfredsställd. Känner bara att jag är ganska jobbig just nu, mot mig själv alltså.
Jag kanske rentav ska skriva in den sista reflektionen inför nästa VFU-period som jag skrev i måndags, 3 dagar efter att terminen egentligen var slut... Japp, så får det bli!
Jag kanske rentav ska skriva in den sista reflektionen inför nästa VFU-period som jag skrev i måndags, 3 dagar efter att terminen egentligen var slut... Japp, så får det bli!