Courage - see me through, heart - I'm trusting you
Såååå första veckan på VFUn har gått rätt bra! Funderar rätt mycket kring hur mycket tålamod man borde ha som förskollärare egentligen. Någonstans måste man ju dra gränsen men det känns så jobbigt när man gång på gång måste höja rösten och säga till på skarpen att nu räcker det. Det är ju inte den pedagogen jag vill vara liksom. Har jag inte helt fel så hänger ungarnas beteende ihop med vädret, i alla fall till viss del. De senaste 2 dagarna har det varit skitväder och de senaste två dagarna har jag ruttnat på deras beteenden, mot mig och mot varandra. Extra jobbigt känns det när jag vet att de kan vara så mycket bättre! Ibland har man ju inte lust och alla måste få ha dåliga dagar, självklart, men de måste ju också lära sig att inte ta ut det på folk runtomkring... Nästa gång någon av dem verkar extra destruktiv och retsam ska jag nog pröva att sysselsätta han/henne med något som känns meningsfullt och är konstruktivt! Definitivt värt att tänka på. Förslag, någon?
På tal om något helt annat så är klockan 20:05 och det är fortfarande dagsljus ute. Inte riktigt, men det är inte skymning än i alla fall!
På tal om något helt annat så är klockan 20:05 och det är fortfarande dagsljus ute. Inte riktigt, men det är inte skymning än i alla fall!
Jaadu, den tuffa verkligheten :( Du har dock helt rätt idé, lyckas man sysselsätta med något bra så blir det ofta väldigt bra :) Det är bara observera och se vad barnen gillar, men oftast gillar dom ju allt som är nytt ;)