När inte ett piss funkar, allting känns som ett misslyckande och ångesten återigen lyckas suga in mig i de där onda tankespiralerna. Varför känns det också så omöjligt att gå och lägga sig då? Det är precis som att motivationen till att gå och sova försvinner, och det är inte för att det finns roligare saker att göra.
Jag försökte verkligen avsluta dagen utan ångest, men varje gång jag mår dåligt har jag dessutom samma triggers som framkallar ångesten. Skönt att jag kan lita på kontinuiteten där i alla fall. Hah. (Jag har påbörjat processen för att få hjälp)
Jag har ingen lust längre. Godnatt.